Svenska Carnica Gruppen

Historik och framtid.

Det var en klok man som sa; för att förstå framtiden så måste man titta bakåt.

Redan på 20 talet vet vi att carnicadrottningar importerades till Sverige. Ofta gick dessa bin under namnet hedbin och inte carnicabin.

Det var först i början av 1970-talet som vi kan tala om ett ökat intresse för carnicabina. En person som betydde mycket i inledningsfasen var Otto Reimann. Ottos betydelse för carnicabiets spridning i Sverige kan nog inte överskattas. Han ställde upp som mentor för de som var intresserade av avel på carnicabiet. Eftersom Otto Reimann var en så betydelsefull person både på ett personligt plan och på det avelsmässiga planet för själva carnicabiet, vill jag berätta lite mer om honom och hans gärning.

Otto kom till Sverige 1956 men det var inte förrän 1974 som han tog efter sin far med biodling och skaffade två bisamhällen, troligen s.k. ”bygdens blandning”. Det säger en del om dessas humör när han bytte drottningar redan efter tre veckor. Men inte heller de nya gula drottningarna godtog Otto så utvecklingen blev att han sökte Carnicarottningar. Den biras som han var van vid från kontinenten. Det fanns drottningar i norra Finland och Kanada där rasen kallades för Carniolan.

Otto hade nu blivit väl påläst, så han satsade på Kanada importen. Det här blev början på Ottos framgång som yrkesbiodlare och drottningodlare. Importerna blev många fler och han kunde även få tag på mycket bra drottningar här i Europa. Han tog hem till Sverige drottningar från Österrike och Slovenien till en början, senare även från Tyskland.

Samtidigt så började hans insatser som mentor ge resultat. Det var flera drottningodlare i hans närhet som visade fina drottninglinjer. Efterhand så blev också intresset för ett vidare samarbete så stort att den Svenska Carnica Gruppen, SCG, bildades.

Resultatet av avelsarbetet blev mycket bra. Fältförsök och testverksamhet visade på bra avelsresultat. Utveckling av tekniken med speciella drönaravläggare och att vi skapade en egen parningsstation på en ö gav verksamheten en bra knuff framåt.

Men.... så kom varroan och detta begränsade möjligheten att sända drottningar till biodlare och parningsstationen.

Verksamheten blev i och med detta med flyttningsförbud m.m. mer tungrodd och det påverkade oss väsentligt. Under samma period så lämnade Otto Reimann oss och det var tungt. Hans insats som mentor och kontaktperson när det gäller import av avelsmaterial var mycket värdefull.

Verksamheten blev nu lite av ett sökande av nya möjligheter. Vi skaffade en ny parningsstation belägen i Mälaren (Västra Högholmen). Vi fortsatte att göra en del importer, samt engagerade oss i Svensk Biavels avelsarbete.

Samtidigt så funderar vi på vilket vis som vi inom SCG kan göra största nyttan inom Svensk biodling. Nytta och stöd för den enskilde carnicabiodlaren är vår primära uppgift i vårt avelsarbete. Här står vi idag. Nu tycker vi också att bitarna börjar att trilla på plats.

EU-s regelverk när det gäller import av drottningar passar bra in för Svenska Carnica Gruppen och vår filosofi, hur vi vill hantera importen. Vårt engagemang i Svensk Biavel ger oss tillgång till en bidatabas med ett mycket stort avelsmaterial från kontinenten med över hundra tusen registrerade carnicadrottningars avelsvärde, svärmtröghet, foglighet och lätthet att arbeta med, samt honungsproduktion samt ytterligare ett antal viktiga dokumenterade egenskaper, inte minst inavelskoefficienter. Dessa bilinjer kan vi importera från. Vi har folk inom Gruppen som har kontakt med andra Carnicaodlare i Österrike och Tyskland.

MEN inte att förglömma allt det goda odlingsmaterial vi redan har i landet, det är också bra.

Mentorskapet från Otto och andra har gjort att kunnandet i gruppen när det gäller drottningodling och drottningavel ligger högt. Även god förtrogenhet med odlingstekniska moment som avläggarbildning på rätt sätt gör att Svenska Carnica Gruppen ligger med ”spetskompetens” bland avelsgrupperna.

När man berättar en god historia så finns det oftast en huvudperson och till det en del bifigurer. Carnicaodlare förstår att det är bifigurerna som är viktigast. Tillräckligt med utrymme och bygg-möjlighet måste finnas och drottningens möjlighet till äggläggning måste beaktas. Carnicabiet startar tidigt på våren och bygger snabbt ut starka samhällen men vid dåligt drag så stoppar äggläggningen av mycket snabbt. Carnica-biet är ett mycket vitalt bi som har mycket små problem med sjukdomar. Humörmässigt bra och stor städvillighet. Och vi kan importera testade drottningar. Databanken i Berlin kommer på sikt att bli synnerligen värdefull för oss.

När vi ser framåt så vet vi bra vad vi bör göra. Samarbeta inom och utanför landet testa och implementera. Selektera hårt så att det material vi har hela tiden är stabilt. Och inte att förglömma att bjuda in nya biodlare/drottningodlare och testare att vara med i utvecklingen.

Gideon Önnestam

Ordförande.

Svenska Carnica Gruppen