Vårmöte i Surrelunda Biodlareförening
Innehållet på dagordningen lockade många medlemmar att komma. Alla var vi ju intresserade av Allans nya uppfinning: den helt säkra drottningtillsättarmojängen. Visserligen stod där också något om Varroanedfall men vi har inte Varroa i våra kupor, dom andra har men som sagt var: vi har inte. Vilken tur vi har som slipper alla dessa gifter, myrsyra och annat sk-t som minsann inte är varken gratis eller enkelt att använda. Kalle han som är med i grannföreningen berättade att dom skulle vara tvungna att gå på kurs för att lära sig och hänga Apistanremsor! Men dom skulle visst koka salva av myggstift och smeta ut på plastfilm istället, det hade Kalles barnbarn läst om på INTERNET så det måste ju vara bra.
Jag var som vanligt väldigt intresserad av den ”nya” hon från nybörjarkursen. Visserligen är hon inte längre alldeles ny för det var några år sedan hon gick nybörjarkursen. Men hon är i alla fall Surrelunda Biodlareförenings nyaste medlem! Jag har många gånger erbjudit henne att komma hem till mig och titta på riktiga kupor dvs. TRÅGKUPOR men hon är envis och bara fortsätter med sina Nackakupor. Men det är nog bra för fruntimmer med små nätta ramar och lådor av plast. Dom kan ju inte snickra……..
Ordförande Karlsson som är av en mer dominant typ hade varit på distriktsmöte och nu var karln helt rabiat: Satt han inte där och påstod att vi skulle göra diagnosbehandlingar med myrsyra, vet han inte hur farligt det är! Nya bestämmelser från högsta ort, som han gärna delgav oss. Nu blev många av oss talföra, en del hotade återigen med att sluta med bin. Så sa dom väl förra gången också eller var det jag? Det är så länge sedan så jag minns inte riktigt.
Allan och jag lämnade mötet lite grand, inte så att vi gick därifrån men mentalt kan man säga att vi avvek lite åtminstonde från dagordningen. Av en händelse eller för att imponera på ”den nya” så började vi prata om drottningodling. Vilka praktexemplar både Allan och jag har berikat bivärlden med, såna drottningar finns inte längre. –82 var ett speciellt bra år för drottningodling, för biodling överhuvudtaget. Solen sken hela sommaren utom på nätterna för då regnade det. Honungen bara fortsatte att rinna in skattlådorna och man fick ha 20 samhällen utan att betala skatt. Det var tider det! Inte vet jag om vi blev för entusiastiska eller kanske högljudda för ordförande Karlsson blev återigen dominant och äskade tystnad och den nya: hon hade satt sig vid ett annat bord.
Nästa gång ska det vara kurs om honung. Som om inte vi vet hur honung ska röras. Länge och kärleksfullt så att den riktiga honungen, den som står emot alla koner på honungsprovningen, och som vi alla älskar blir resultatet. Men nej då, nu skulle det handla om vattenhalter, refraktometer(va f-n är det?) och ympning. Det måste jag kolla med Kalle!
Sötnosen
|